OECD Multilingual Summaries

Development Co-operation Report 2018

Joining Forces to Leave No One Behind

Summary in Swedish

Utvecklingssamarbete: översikt 2018

Gemensamma insatser för att se till att ingen hamnar på efterkälken

Sammanfattning på svenska

År 2015 godkände FN:s medlemsstater Agenda 2030 för hållbar utveckling – en förändringsinriktad global agenda som i 17 intrikat sammanflätade mål för hållbar utveckling integrerar olika ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter av utveckling. En central del i Agenda 2030 är löftet om att uppfylla målen för alla – ingen ska hamna på efterkälken – och att sträva efter att börja med de mest utsatta. I 2018 års rapport om utvecklingssamarbetet analyserar man vad detta löfte innebär. Särskilt fokus ligger på utvecklingssamarbetets och det offentliga utvecklingsbiståndets unika roll och mervärde. Rapporten försöker bringa större klarhet i hur vi ska infria detta löfte, något som efterfrågats av medlemmarna i OECD:s biståndskommitté (DAC).

I dagens globala situation med ökande inkomst‑ och välståndsklyftor både inom och mellan olika länder, i kombination med alltmer frekventa klimatrelaterade chocker, riskerar de svårvunna framstegen i utvecklingsarbetet att gå förlorade. De mer synliga och allvarliga riskerna för utveckling och miljö sätter press på regeringarna, världssamfundet och olika utvecklingsaktörer att agera och anpassa sig. Det finns ett tydligt behov av att förnya strategier och investeringar för att utrota fattigdomen, minska klyftorna och ta itu med orsakerna till dessa hot mot en hållbar utveckling, som får konsekvenser över hela världen.

Så vad innebär egentligen löftet om att inte låta någon hamna på efterkälken i praktiken? I rapporten konstaterar man att det inte finns något entydigt svar på den frågan och att alla FN:s medlemsstater har ett ansvar för att se till att de lever upp till Agenda 2030 och når målen för hållbar utveckling för alla. Rapporten, som ger en helhetsbild av situationen, bygger på de senaste forskningsrönen, uppgifterna och analyserna från en rad statliga, akademiska och icke‑statliga experter och beslutsfattare om vad det innebär att hamna på efterkälken och om vilka strategier som fungerar. Den innehåller också en ny och kritisk granskning av utvecklingssamarbetets och det offentliga utvecklingsbiståndets beredskap och kapacitet att hjälpa utvecklingsländerna och utvecklingssamhällena att nå målen för hållbar utveckling för alla.

Det är tydligt att löftet att ingen ska hamna på efterkälken innebär en kraftigt förändrad syn på hållbar utveckling i alla länder. Vi måste verka för en inkluderande, rättvis och hållbar utveckling i utvecklingsländerna genom att ta hänsyn till och inkludera de personer som av sammanflätade politiska, sociala, ekonomiska, miljömässiga, kulturella och strukturella skäl inte gynnas av de framsteg som görs. Rapportens kapitel och fallstudier om Benin, Indonesien, Kenya, Latinamerika och Västafrika visar hur en mer inkluderande social‑, ekonomi‑ och miljöpolitik i kombination med rätt underlag kan göra stor skillnad i arbetet med att skapa en rättvis och hållbar utveckling.

Del 1 i rapporten visar varför det är viktigt att ingen hamnar på efterkälken och innehåller data och analyser av vad det innebär att hamna efter. I dessa kapitel ligger fokus på åtta kritiska frågor som behöver lösas för att nå målen för hållbar utveckling för alla: att få bort fattigdomen i länder där behovet är som störst, minska de ökande inkomstklyftorna, minska utsattheten, skapa förutsättningar för en inkluderande samhällsstyrning, behovet av klimatåtgärder, öka jämställdheten och kvinnors ekonomiska egenmakt, även för världens 1,2 miljarder ungdomar, och se till att personer med funktionsnedsättning inte längre hamnar på efterkälken.

I del 2 undersöker man vad löftet om att inte låta någon hamna på efterkälken innebär i praktiken. Dessa kapitel visar vikten av integrerade politiska åtgärder, budgetar och program, såväl mellan olika sektorer som mellan olika styrelsenivåer, för att nå ut till de mest utsatta. För att nå målen för hållbar utveckling för alla behövs data och diagnostik där alla räknas och där dessa är uppdelade efter olika faktorer som inkomst, kön, geografi, ålder och funktionsnedsättning. Länderna måste fortfarande se till att deras nationella statistiksystem kan ta fram sådana uppgifter. Det är också viktigt att se till att det civila samhället har förutsättningar att fördjupa sin gräsrotsroll när det gäller att företräda marginaliserade grupper. Andra lokala aktörer som kan verka för ökad inkludering är mikroföretag samt små och medelstora företag. Sådana företag kan axla ett större ansvar om de har tillgång till tillräcklig och överkomlig finansiering. Detta är ett av de områden där utvecklingssamarbete kan spela en viktig roll.

Del 3 bygger på de svar som medlemmarna i OECD:s biståndskommitté lämnat på en enkät om sina principer och strategier. Här förs diskussioner om olika vägval för framtida utvecklingssamarbete, finansiering och programplanering för att säkerställa att ingen hamnar på efterkälken. I rapportens sista del (del 4) presenteras individuell biståndsstatistik för biståndskommitténs medlemmar och för 13 andra givare som lämnar tillräckligt utförliga rapporter till OECD samt statistik för två stiftelsers privata utvecklingsfinansiering. Här presenteras även uppskattningar av utvecklingsfinansieringen för tio länder som i dagsläget inte rapporterar till OECD.

Utvecklingssamarbete: översikt 2018 De gemensamma insatserna för att se till att ingen hamnar på efterkälken visar att utvecklingssamarbete utgör en unik möjlighet att hjälpa både enskilda länder och världssamfundet i stort att leva upp till Agenda 2030. För att kunna infria det gemensamma löftet att nå målen för hållbar utveckling för alla – och se till att ingen hamnar på efterkälken – och att börja med de mest utsatta, räcker det dock inte att fortsätta att bedriva utvecklingssamarbetet som förut. Givarna måste vidta nya genomtänkta, systematiska och samordnade åtgärder för att anpassa sina narrativ, förvaltningsmetoder och sin finansiering för att maximera effekten av både enskilda och kollektiva insatser. I denna rapport uppmanas givarna att uppdatera sina ramar för utvecklingssamarbete i tre avseenden:

• De måste skapa ett nytt narrativ där de tydligt förklarar att alla gynnas av att ingen hamnar på efterkälken.
• De måste integrera målet med en inkluderande, rättvis och hållbar utveckling i alla portföljer för utvecklingssamarbete och tillvarata alla möjligheter när det gäller förändring, innovation och data.
• De måste hitta en smartare användning och fördelning av offentligt utvecklingsbistånd som ett led i bredare insatser för att öka finansieringen i syfte att nå målen för hållbar utveckling för alla.