OECD Multilingual Summaries

OECD Pensions Outlook 2018

Summary in Swedish

OECD:s pensionsöversikt 2018

Sammanfattning på svenska

Bättre pensionsutfall med en kombination av fonderade pensionssystem och fördelningssystem, automatiska mekanismer och ett starkt skyddsnät för pensionärer

Beslutsfattare som utformar pensionssystem bör reflektera över sina mål (minskad fattigdom, omfördelning, hållbarhet och en jämnare konsumtion) och de risker som finns (demografiska, sociala, arbetsrelaterade, makroekonomiska och finansiella).

Det är viktigt att ha ett starkt skyddsnät för pensionärer och ett diversifierat och balanserat pensionssystem som innehåller en fonderad del. Detta är särskilt viktigt när främjandet och styrningen av det inhemska sparandet mot långsiktiga investeringar är ett politiskt mål. Dessutom behövs det i väl utformade pensionssystem automatiska mekanismer som gör att förmånerna anpassas efter den ekonomiska och demografiska verkligheten. Systemen bör vara ekonomiskt hållbara och ge lite av den säkerhet som ges vid förmånsbestämda system.

Länderna bör vid diversifieringen av pensionssystemen gradvis införa fonderade system, särskilt när inbetalningarna helt eller delvis ersätter ett befintligt fördelningssystem. Beslutsfattarna bör noggrant utvärdera övergången eftersom den kan innebära en extra, tillfällig belastning på de offentliga finanserna och öka risken för enskilda individer.

Länderna kan förbättra de ekonomiska incitamenten att pensionsspara

Pensionssparandet kan ökas med hjälp av skattemässiga och andra finansiella incitament som ger enskilda en övergripande skattemässig fördel genom att minska deras totala skatt under hela livstiden, även om detta medför en finanspolitisk kostnad. Vid utformningen av dessa incitament bör hänsyn tas till alla inkomstgruppers olika behov av och förmåga att pensionsspara. Ett minimikrav bör vara att skapa skatteneutralitet mellan konsumtion och sparande.

Skattereglerna bör vara lättfattliga, stabila och konsekventa för alla pensionssystem. Skatterabatter, schablonmässiga skatteavdrag eller matchande inbetalningar kan användas för att skapa likvärdiga skatteförmåner i olika inkomstgrupper. Länder som använder sig av skatterabatter kan överväga att göra dessa återbetalningspliktiga och sätta in dem på pensionskonton. Låginkomstspararnas besparingar kan ökas med hjälp av andra incitament än skatteincitament, särskilt fasta nominella bidrag. Länder som beskattar pensioner enligt EET‑modellen, dvs. där skatten betalas först när den betalas ut, bör bibehålla strukturen med uppskjuten skatt. Alla länder som överväger att införa finansiella incitament bör granska sin finanspolitiska kapacitet och den demografiska utvecklingen.

För att anpassa påförda avgifter till kostnaderna för förvaltningen av pensionssparandet krävs mer insyn, prisreglering och strukturella lösningar

Tillhandahållandet av pensionstjänster medför kostnader för t.ex. administration och investeringsverksamhet som betalas av pensionstagare och arbetsgivare. Dessa kostnader kan få stor inverkan på det slutliga värdet av pensionssparandet. Vissa pensionssystem kan också vara dyrare, t.ex. system med fler valmöjligheter.

Åtgärder för att öka insynen är viktiga men räcker inte för att anpassa kostnader och avgifter. De fungerar bäst när de kombineras med prisreglering och strukturella lösningar. För att maximera nettoavkastningen kan beslutsfattare och lagstiftare även använda sig av t.ex. jämförelseindex och tydligare knyta investeringskostnaderna till portföljens resultat.

De nationellt betydelsefulla finansinstitutens styrnings‑ och investeringsstrategier ger användbara riktlinjer för att stärka regelverket

Flera nationellt betydelsefulla finansinstitut har gemensamma drag och visar prov på bra styrnings‑ och investeringsstrategier. De har rättsliga ramar som är oberoende av regeringen, de har tydligt formulerade uppdrag som är vägledande för investeringspolicyn, de har en tillsynsstyrelse som är ansvarig inför de behöriga myndigheterna och pensionstagarna, och de är öppna för insyn när det gäller styrsystem samt investerings‑ och riskhantering för att kunna hållas ansvariga inför olika berörda parter.

Dessa institut uttrycker sina resultatmål utifrån sitt uppdrag och följer upp resultatet i förhållande till detta långsiktiga mål snarare än ett marknadsindex. Institut med individuella konton föredrar en strategi med måldatums‑ och generationsfonder. Långsiktiga avkastningsstrategier kan ge bättre avkastning men till en högre risk för att det inte finns tillräckligt med medel när pensionstagarna går i pension.

Bättre pensionsutfall med automatiska inslag, standardalternativ, lättfattlig information och enkla valmöjligheter, finansiella incitament och finansiell utbildning

Bristfällig finansiell kunskap och beteendemässig bias kan få människor att fatta olämpliga beslut om sin pension.

Med hjälp av mekanismer som automatisk anslutning och uppräkning av avgifter kan man utnyttja passiviteten för att göra pensionssystemen mer inkluderande och öka pensionssparandet. Personer som inte kan, eller vill, välja betalningstakt, pensionsleverantör, investeringsstrategi eller pensionsprodukt kan gynnas av standardalternativ.

Det finns även andra verktyg som kan göra det lättare att välja, bl.a. webbapplikationer, som begränsar antalet alternativ och underlättar jämförelser, samt ekonomiska incitament. Pensionsbeskeden kan innehålla viktig men lättfattlig information och kurser i ekonomi och ekonomisk rådgivning kan hjälpa människor att förstå informationen.

En flexiblare pensionsålder och progressiva offentliga pensioner och skatteregler kan gynna ekonomiskt missgynnade befolkningsgrupper med en kortare medellivslängd

Personer med lägre socioekonomisk status har kortare medellivslängd än personer med hög socioekonomisk status. De kan missgynnas ekonomiskt om de tillbringar kortare tid som pensionär i förhållande till förvärvsarbetad tid och därmed får en lägre ”avkastning” på sina inbetalningar till sitt fonderade pensionssystem. Offentliga pensions‑ och skatteregler kan bidra till att förbättra deras förutsättningar.

Vid utformningen av politiken för att göra pensionssystemen mer hållbara med tanke på den ökande medellivslängden måste hänsyn tas till hur politiken påverkar olika socioekonomiska grupper respektive kvinnor och män. Generellt kommer människor att behöva arbeta längre, men alla grupper kommer kanske inte att kunna göra det. En flexiblare pensionsålder är avgörande för att kunna förbättra pensionsutfallet för alla grupper och se till att grupper med lägre socioekonomisk status inte missgynnas som pensionärer på grund av en kortare medellivslängd.

Efterlevandepensioner spelar fortfarande en viktig roll men bör inte minska incitamenten att arbeta eller omfördela resurser från ensamstående till par

Efterlevandepensioner behövs fortfarande för att upprätthålla en jämnare levnadsstandard efter det att en partner gått bort. Pensionstagarna bör dock inte vara berättigade till en permanent efterlevandepension innan de uppnått pensionsåldern. I stället bör det finnas tillfälliga förmåner som hjälper den efterlevande att anpassa sig till den nya situationen.

Kostnaden för efterlevandepensionen bör internaliseras inom varje par, eller, åtminstone, bland alla par. I en budgetneutral reform innebär detta att ensamstående får en högre pension än personer som levt som par och har efterlevandepension.

Partner från tidigare förhållanden bör inte vara berättigade till efterlevandepension, eftersom de inte har någon aktuell konsumtion som behöver upprätthållas. Delad pensionsrätt innebär vissa fördelar, även om vissa länder föredrar att behandla partner individuellt, bland annat för att främja jämställdheten.