OECD Multilingual Summaries

Development Co-operation Report 2012

Summary in Swedish

Utvecklingssamarbete: översikt 2012

Sammanfattning på svenska

Utvecklingsproblem 2012

Trots att världens samlade BNP tog ett rejält kliv uppåt, är klyftorna länder och regioner emellan fortsatt stora, och i hela världen ökar ojämlikheterna i dag.

• Befolkningen har passerat sjumiljardersgränsen.
• En miljard människor lever på mindre än två dollar om dagen och de flesta av dem är undernärda.
• 1,3 miljarder människor har ingen tillgång till elektricitet.
• En miljard människor saknar rent dricksvatten.
• Mer än 2,2 miljoner barn under 14 års ålder dör på grund av hälsovådligt vatten.
• Vi använder 1½ gång de resurser som behövs för globalt täckande verksamheter.
• Utvecklingsländerna står inför den första minskningen av det officiella utvecklingsbiståndet i reala termer sedan 1997.

I årets översikt över utvecklingssamarbetet kartläggs dessa och andra utmaningar ‑ och undersöks vad de innebär för den hållbara utvecklingen ‑ på grundval av ledande utvecklingsteoretikers och praktikers tankar respektive erfarenheter.

Atta sammankoppla hållbarhet och utveckling: globala partnerskap och nationella initiativ

Med dessa bistra globala realiteter behöver vi lösningar som är genomförbara, kostnadseffektiva och kopierbara. Översikten 2012 granskar hur utvecklingssamfundet ‑ dvs. utvecklingsländer, tillväxtekonomier, OECD‑länder, multilaterala och ideella organisationer och den privata sektorn ‑ har samordnat sina insatser för att angripa specifika miljöproblem och hjälpa oss att komma närmare den hållbara utvecklingen. Den redovisar initiativ och idéer som erbjuder värdefulla lektioner och perspektiv.

• I medvetande om energins nyckelroll för tillväxt och utveckling har Europeiska unionen sedan 2002 arbetat på att förbättra tillgången till energi i Afrika. EU spelar f.n. i Förenta nationernas initiativ "Hållbar energi för alla" och har förenat sina krafter med ett flertal utvecklingsländer för att ta fram lösningar på sina energiproblem.
• Om man bekämpar de s.k. kortlivade klimatföroreningarna (SLCP), mildras klimatförändringens negativa effekter, samtidigt som luftföroreningarnas negativa effekter på människors hälsa, jordbruk och ekosystem mildras. Som engagerad medlem av Climate and Clean Air Coalitionhjälper Sverige utvecklingsländerna att trappa upp sina satsningar på att bekäpa dessa SLCP.
• Genom att bryta mineral‑ och resursförbannelsen kan man förbättra ekonomiska resultat och minska både fattigdom och konflikter. Genom samverkansarrangemang med norska institutioner inom ramen för programmet "Olja för utveckling" arbetar Ghana och flera andra afrikanska länder för att säkerställa ekonomiskt, miljömässigt och socialt ansvarsfull förvaltning av sina oljeresurser.

Det finns många fler exempel på sådana satsningar, både i den här översikten och runtom i världen: Multilaterala institutioner utformar och genomför projekt som främjar hållbara livsstilar, företag skapar positiva samhällseffekter och skapar nya möjligheter för innovation och tillväxt genom världsomspännande partnerskap, och länder som Kina och Kenya visar att begreppen "grön" och tillväxt kan och måste gå hand i hand.

Utvecklingssamarbetets roll i den "framtid vi vill ha"

År 2012 samlades världens ledare och tusentals deltagare från regeringar, den privata sektorn, ideella organisationer och andra aktörer i Rio de Janeiro till FN‑konferensen Rio+20 om hållbar utveckling. En produkt av konferensen är skriften The future we want ("Den framtid vi vill ha"), världens nyaste vision av hållbar utveckling. Hur kan utvecklingssamarbete bidra till förverkligandet av denna framtid?

I denna översikt har följande åtgärder bedömts som avgörande, nu när vi fortsätter bortom Rio+20 med vårt arbete med att säkerställa att en grön tillväxt främjar en hållbar utveckling:

Välj en ny modell för utvecklingssamarbetet

Millennieskiftets målsättning har varit vägledande för utvecklingssamarbetet sedan år 2000, genom sin fokusering av den politiska uppmärksamheten på kamp mot barnadödlighet, tillhandahållande av allmän skolutbildning och främjande av miljörelevant hållbarhet. När vi blickar bortom millenniemålen, inser utvecklingssamarbetets givare och mottagare att utmaningarna framöver kräver en ny arbetsmodell. För att säkerställa effektivitet med avseende på utvecklingsländernas behov och prioriteringar, måste denna nya modell:

• 1) inkludera det gröna tillväxttänkandet på utvecklingssamarbetets samtliga områden, något som bör vara mer än att i hjälppaketen betona förvaltning av naturtillgångarna, nämligen att tillse att hjälpen för fattigdomsminskning främjar livsstilar som är trygga och motståndskraftiga mot klimatförändring, 2) tillse att det stöd som beviljats för infrastrukturutveckling och markanvändning har klimat‑ och katastroftestats.
• 3) återspegla naturkapitalets värde i de biståndsstödda programmen, vilket är särskilt viktigt när man ska angelägenhetsgradera investeringarna av utvecklingsstödsfinansierade medel i fysiskt, naturligt eller mänskligt kapital; allt fler belägg tyder på att investeringar i naturkapital ger en större samhällsrelaterad avkastning än investeringar i kolintensiv infrastruktur.
• 4) tillse att fördelningen av utvecklingsresurser flyttas från det nuvarande sektorsgrundade tillvägagångssättet till ett på central regeringsnivå baserat fördelningssystem, vilket innebär att lejonparten av biståndsmedlen bör användas till finansiering av nationella hållbara utvecklingsprojekt, som kommer att hjälpa länderna att hantera den gröna tillväxtens prioriteringar ur ett mer övergripande perspektiv.

Använd hjälpen effektivt som katalysator för finansgenererande hållbar utveckling

I OECD:s utvecklingsbiståndskommittés projektioner prognostiseras en avfasning ‑ om ej en minskning ‑ av biståndsmedlen under den omedelbara framtiden. Hur kan vi använda våra begränsade resurser mer effektivt för att säkerställa att vi får valuta för pengarna?

• Länderna behöver bli bättre på att hålla sina utfästelser att avsätta 0,7 % av bruttonationalinkomsten till utvecklingsbistånd, Samtidigt behöver de kontrollera att deras utfästelser är genomförbara och att de förstärker biståndets redovisningsbarhet och transparens.
• Det officiella utvecklingsbiståndet behöver kopplas till en bredare syn på den hållbara utvecklingen (från livsmedelssäkerhet i Afrika till urbaniseringens negativa effekter i Asien) och en breddning av kategorin utvecklingsländer; det behöver också innefatta ett fullständigt spektrum av finansieringsinstrument (från bidrag till riskgarantier).
• Det officiella utvecklingsbiståndet behöver användas som en katalysator för att gynna den privata sektorns utveckling och stimulera sådana investerings‑ och handelsflöden som kan medverka till att reducera riskerna med verksamheter för hållbar utveckling.
• Inom ramen för utvecklingsfinansieringen behöver man främja initiering av program för grön tillväxt med användning av innovativa kanaler, exempelvis uppjusterad prissättning på kol så att företagen får ett incitament att minska koldioxidutsläppen, samtidigt som nya offentliga intäkter genereras för utvecklingsländerna som stöd för deras klimatrelaterade utvecklingsprojekt.

När utvecklingssamfundet går vidare för att fastställa dagordningen efter 2015, bör vi rekapitulera värdefulla kunskaper och erfarenheter samt integrera relevanta idéer och metoder, t.ex. de som redovisats i den här utvecklingssamarbetsöversikten, för att främja nytänkande i våra teorier, institutioner, beteenden och teknologier.