... your login credentials do not authorize you to access this content in the selected format. Access to this content in this format requires a current subscription or a prior purchase. Please select the WEB or READ option instead (if available). Or consider purchasing the publication.
Den ekonomiska tillväxten håller långsamt på att återhämta sig i OECD‑området men
motreaktionen på globaliseringen är en realitet som regeringarna måste ta itu med.
Förtroendet för offentliga institutioner är lågt och uppfattningen om att den offentliga
politiken gynnar utvalda intressegrupper har ökat kraftigt. Kortare konjunkturcykler,
teknologiska förändringar och omvälvande innovationer har gjort att röster höjts för
att reformera de nationella arbetsmarknaderna och sociala trygghetssystemen. Samtidigt
kräver klimatförändringar, skatteflykt och terrorism gemensamma globala insatser.
Den politiska polariseringen och invånarnas misstro mot offentliga institutioner gör
det svårare att förutsäga reformernas utfall. För att förbättra relationerna mellan
stat och invånare och främja en mer inkluderande och hållbar tillväxt är det viktigt
att öka de statliga institutionernas och förtroendevalda politikernas integritet,
upprätta en fortlöpande dialog med invånarna genom en öppen beslutsprocess som invånarna
kan vara med och påverka, och att förbättra regeringarnas förmåga att välja det lämpligaste
politiska alternativet. OECD:s översikt över statsförvaltningen 2017 innehåller underlag
för sådana reformer av den offentliga förvaltningen.
Det finanspolitiska stabiliseringsarbetet fortsätter, även om skuldnivåerna fortfarande
är höga och de statliga investeringarna har minskat
Det genomsnittliga budgetunderskottet i OECD‑länderna uppgick 2015 till ‑2,8 % av
BNP. Detta var en förbättring från ‑8,4 % 2009, sedan länderna stabiliserat sina offentliga
finanser efter finanskrisen.
Det strukturella saldot i OECD‑länderna förbättrades från ‑6,3 % av potentiell BNP
2009 till ‑2,4 % 2015, vilket tyder på en återgång till den långsiktiga utvecklingskurvan.
Den offentliga bruttoskulden uppgick 2015 till i genomsnitt 112 % av BNP i OECD‑länderna,
där elva länder har skuldnivåer som är minst lika höga som ländernas BNP.
De statliga investeringarna uppgick i genomsnitt till 3,2 % av BNP 2015, från 6,7 %
i Ungern till 1,5 % i Israel. Detta är en nedgång från i genomsnitt 4,1 % 2009, då
den expansiva finanspolitiken infördes. En tredjedel av de offentliga investeringarna
görs på det ekonomiska området, i huvudsak transportområdet. Därefter kommer försvaret
(15,2 %).
De offentliga utgifterna för hälso‑ och sjukvård samt socialt skydd har ökat
Mellan 2007 och 2015 ökade de offentliga utgifterna i OECD‑länderna mest när det gäller
socialt skydd (2,6 procentenheter) och hälso‑ och sjukvård (1,7 procentenheter).
Med tanke på att en tredjedel av utgifterna inom ramen för offentlig upphandling läggs
på hälso‑ och sjukvård, är det viktigt att öka insynen och effektiviteten vid offentlig
upphandling av läkemedel, medicinteknik och medicinska förnödenheter för att kunna
tillhandahålla bättre vård till en lägre kostnad.
Sysselsättningen i den offentliga sektorn är i genomsnitt oförändrad men viktiga variationer
mellan enskilda länder förekommer
Många OECD‑länder uppger att de som ett led i åtstramningsåtgärderna efter finanskrisen
kraftigt skurit ned på antalet offentliganställda. Trots det ökade sysselsättningen
i den offentliga sektorn som andel av den totala sysselsättningen i OECD‑länderna
mellan 2007 och 2015, från 17,9 % till 18,1 %.
Bakom detta genomsnitt döljer sig variationer mellan olika länder. Storbritannien
och Israel är de länder där sysselsättningen i den offentliga sektorn som andel av
den totala sysselsättningen minskade mest (över 2,5 procentenheter) mellan 2007 och
2015. I Tjeckien, Estland, Ungern, Slovenien och Spanien ökade antalet offentliganställda
i stället med minst 2 procentenheter under samma period.
Detta förhållande (sysselsättningen i den offentliga sektorn i förhållande till den
totala sysselsättningen) rymmer även förändringar i det absoluta antalet offentliganställda.
Mellan 2014 och 2015 ökade sysselsättningen i den offentliga sektorn med 3,9 % i Turkiet
medan den sjönk mer än 3,6 % i Nederländerna. Dessa förändringar märks inte i ovannämnda
förhållande, eftersom sysselsättningen i den offentliga sektorn förändrades i liknande
grad i förhållande till den totala sysselsättningen.
I genomsnitt tjänar chefer i kategori D1 (högsta chefsnivå) 27 % mer än chefer i kategori
D2, 72 % mer än chefer i kategori D3 (mellanchefsnivå), mer än dubbelt så mycket som
chefer i kategori D4 och 2,6 gånger mer än högre tjänstemän. Detta innebär att lönepåslaget
för chefsansvar är betydligt större än för teknisk specialisering. Sekreterare tjänar
i genomsnitt fyra gånger mindre än chefer i kategori D1.
Kvinnor är underrepresenterade i offentliga chefspositioner
Kvinnor utgör i genomsnitt endast 29 % av parlamentsledamöterna och endast 28 % av
statsråden i OECD‑länderna 2017.
Och samtidigt som kvinnor utgör 58 % av den totala arbetsstyrkan i den offentliga
sektorn har de endast 32 % av de högsta posterna.
En jämn könsfördelning på alla nivåer i det offentliga livet och i den offentliga
sektorn leder till en större tillgång på kompetenta individer som kan bidra till organisationens
resultat.
Prestationsverktyg och beteendevetenskapliga kunskaper bidrar till en effektivare
och mer ändamålsenlig offentlig sektor
Nästan alla länder har obligatoriska prestationsutvärderingar för anställda inom statsförvaltningen.
Kopplingen mellan prestation och belöning är fortfarande en utmaning och användningen
av prestationsbaserad ersättning har varit relativt oförändrad sedan 2010.
OECD‑länderna granskar allt oftare de statliga utgifterna för att förbättra kontrollen
och prioritera bättre. Tjugotvå OECD‑länder gjorde minst en utgiftsöversyn under perioden
2008–2016. Under perioden 2000–2007 var det endast fem länder som gjorde det.
Allt fler OECD‑länder har börjat använda sig av beteendevetenskapliga kunskaper, framförallt
för att förbättra genomförandet av politiken. Dessa skulle potentiellt kunna användas
under hela den politiska processen, särskilt för att utforma och utvärdera politiken.
Öppen förvaltning blir allt vanligare men behöver utvärderas mer
Allt fler länder inför de öppna förvaltningsprinciperna om transparens, ansvarighet
och delaktighet. Omkring hälften av OECD‑länderna (17 av 35 länder) har antagit en
nationell strategi för öppen förvaltning.
De flesta OECD‑länder har antagit en offentlighetsprincip där huvudregeln är att alla
myndighetsuppgifter är offentliga såvida det inte finns legitima skäl att sekretessbelägga
dem.
I vilken utsträckning länderna tillåter att uppgifter återanvänds utanför statsförvaltningen
(t.ex. vid hackathons och samskapande) och inom statsförvaltningen (i samband med
utbildning och informationsevenemang) varierar kraftigt.
Få länder utvärderar om satsningarna på öppen förvaltning påverkar ekonomi, sociala
frågor, den offentliga sektorns produktivitet eller ansvarighet på önskat sätt.
Mer behöver göras för att återskapa förtroendet för staten och säkerställa tillgången
till samhällstjänster
Förtroendet för staten är fortfarande lägre än det var före krisen. I OECD‑länderna
uppgav i genomsnitt 42 % av invånarna att de hade förtroende för sin nationella regering
2016, vilket kan jämföras med 45 % före 2007.
Tillgången till samhällstjänster skiljer sig fortfarande åt mellan olika befolkningsgrupper
och det finns även skillnader i behovsanpassning och kvalitet. I alla OECD‑länder
uppger låginkomsttagare i högre grad än höginkomsttagare att deras sjukvårdsbehov
inte tillgodoses. På samma sätt är det nästan tre gånger vanligare att elever från
svagare socioekonomiska förhållanden inte uppnår godkänt resultat i naturvetenskapliga
ämnen.
Regeringarna bör även förhindra att det uppstår nya former av digitalt utanförskap.
Samtidigt som en allt större andel av befolkningen använder digitala kanaler för att
kommunicera med statsförvaltningen finns det seglivade skillnader beroende på utbildningsnivå,
bostadsområde och ålder.