... your login credentials do not authorize you to access this content in the selected format. Access to this content in this format requires a current subscription or a prior purchase. Please select the WEB or READ option instead (if available). Or consider purchasing the publication.
Ekonomin håller på att återhämta sig och den ekonomiska tillväxten börjar långsamt
öka i OECD‑området. Det finanspolitiska konsolideringsarbetet går framåt, även om
arbetslösheten fortfarande är hög och produktivitetstillväxten har varit långsam.
Ojämlikheten ökar, både i fråga om inkomstfördelning och på andra områden som påverkar
människors välfärd. Regeringarna måste ta itu med dessa utmaningar för att skapa en
starkare tillväxt för alla under de närmaste åren. Här behövs en flerdimensionell
strategi för det offentliga beslutsfattandet.
Regeringarna har många politiska verktyg till sitt förfogande för att lägga grunden
till mer hållbara och inkluderande samhällen. Utan lämpliga mekanismer för att förhindra
att särskilda intressegrupper lägger beslag på det offentliga beslutsfattandet, se
till att politiken effektivt genomförs och främja en noggrann tillsyn och utvärdering
finns det dock inga garantier för att ens en väl utformad politik ger förväntat resultat.
Indikatorerna i OECD:s översikt över statsförvaltningen 2015 visar hur inkluderande
statsförvaltningen är när det gäller sysselsättning, beslutsprocesser och politiskt
resultat.
De främsta resultaten
Den totala budgetbalansen i OECD‑länderna håller på att förbättras
Budgetbalansen i OECD‑länderna förbättrades med 4,2 procentenheter och gick därmed
från ett underskott på 8,4 % av BNP 2009 till ett underskott på 4,2 % av BNP 2013.
År 2013 låg OECD‑ländernas strukturella budgetunderskott på i genomsnitt 3,5 % av
potentiell BNP, vilket var en förbättring med 3,6 procentenheter jämfört med 2009.
De flesta OECD‑länder har genom konsolideringsinsatser förbättrat sin nettosparkvot
(skillnaden mellan löpande inkomster och löpande utgifter) mellan 2009 och 2013. Detta
gäller även länder med kraftigt negativa kvoter som Grekland, Irland och Portugal.
År 2013 uppgick den genomsnittliga skuldnivån i OECD‑länderna till 109,3 % av BNP.
Från 2013 till 2014 minskade skuldnivån i Tjeckien, Irland, Norge och Slovakien samtidigt
som skuldnivån ökade mest i Slovenien, Spanien, Italien och Belgien.
De offentliga investeringarna är låga och har minskat betydligt sedan 2009
Mellan 2009 och 2013 minskade de offentliga investeringarna i OECD‑länderna med i
genomsnitt 0,8 procentenheter som andel av BNP och 1,4 procentenheter som andel av
de totala utgifterna. År 2013 uppgick de offentliga investeringarna till i genomsnitt
3,3 % av BNP och 7,8 % av de totala utgifterna.
År 2013 stod regionala och lokala myndigheter för i genomsnitt ca 60 % av de totala
offentliga investeringarna. I länder som Chile, Grekland och Slovakien stod staten
dock för över 70 % av de offentliga investeringarna.
Trots reformer är sysselsättningen i den offentliga sektorn relativt oförändrad, beräknad
som andel av arbetsstyrkan
I de flesta OECD‑länder har centralregeringarna genomfört omfattande sysselsättnings‑
och ersättningsreformer för att minska utgifterna.
Vid sysselsättningsreformerna har de använt sig av olika verktyg. De har bland annat
valt att helt eller delvis låta bli att ersätta pensionerad personal, infört anställningsstopp
och lagt ut arbete på entreprenad. De har även justerat ersättningsnivåerna, t.ex.
genom att sänka ersättningen till höga tjänstemän och frysa lönerna. Reformerna har
i genomsnitt lett till en måttlig ökning av den upplevda stressnivån och arbetsintensiteten.
Trots reformerna är sysselsättningen i den offentliga sektorn (inte bara statsförvaltningen),
beräknad som andel av arbetsstyrkan, relativt oförändrad och låg på drygt 19 % 2013.
Olika aktörer deltar ofta i regleringspolitiken, men i ett mycket sent skede
Genom OECD:s rekommendation om regleringspraxis och regleringspolitik från 2012 har
OECD‑länderna åtagit sig att ta ett helhetsgrepp på dessa frågor som inbegriper hela
statsförvaltningen. Många har infört formella krav och gjort betydande framsteg, både
när det gäller att förbättra regleringspraxis och regleringskvaliteten och när det
gäller att följa vissa av OECD‑rådets rekommendationer.
Trots det finns det stora variationer när det gäller i vilken utsträckning regeringarna
genomför konsekvensanalyser av regelverket, i efterhand utvärderar kostnader och nytta,
eller undersöker avvägningar och synergier mellan regler.
Det finns fortfarande gott om utrymme att öka aktörernas deltagande i regleringsarbetet.
Invånare, företag, organisationer i det civila samhället osv. får ofta komma till
tals sent i processen, ofta när lagförslaget läggs fram för regeringen. De ombeds
sällan komma med feedback som kan användas som underlag för att utvärdera resultatet
eller förbättra genomförandet av lagstiftningen. De deltar inte heller systematiskt
i de tidiga diskussionerna om problemets art och möjliga lösningar.
De offentliga integritetsinsatserna ökar men det finns fortfarande stora brister
OECD‑länderna ägnar allt större uppmärksamhet åt intressekonflikter. Till skillnad
från problematiken vid övergång från offentlig till privat anställning är det omvända
förhållandet, dvs. när anställda i den privata sektorn eller lobbyister övergår till
den offentliga sektorn, till stor del oreglerat.
Kraven på offentliga tjänstemän i högre beslutsposition att redovisa sina privata
intressen har utökats i de flesta OECD‑länder. Däremot är det mindre vanligt för tjänstemän
i dömande position och riskyrken – t.ex. skatte‑ och tulltjänstemän, upphandlingstjänstemän
och tjänstemän vid finansiella myndigheter – att redovisa sina privata intressen än
för tjänstemän i verkställande och lagstiftande position.
Det finns fortfarande en risk att egenintressen på ett otillbörligt sätt påverkar
beslutsprocesserna på grund av de brister som finns. Det handlar t.ex. om en snedvriden
representation av intressen i statliga rådgivande grupper och svängdörrsproblematiken
där människor rör sig mellan offentlig och privat sektor.
Sedan 2009 har allt fler länder antagit lagstiftning om meddelarskydd. I praktiken
är det dock fortfarande svårt att tillhandahålla ett effektivt skydd.
Länder inför god praxis för tillgång till offentliga handlingar
Den ökade tillgången till offentliga handlingar gör att en ny generation invånare,
företag och tjänstemän kan skapa socioekonomiskt värde och kan öka insynen i statsförvaltningen.
Enligt det nya OURdata Index var satsningarna på öppen information störst i Sydkorea,
Frankrike, Storbritannien, Australien, Kanada och Spanien.
De flesta länder har gjort stora insatser för att människor på ett enkelt sätt ska
kunna ta del av offentliga handlingar, men regeringarnas aktiva stöd för återanvändning
av dessa varierar (särskilt när det gäller återanvändning inom offentlig förvaltning).
Länderna har genom sina statliga skattefinansierade förmånssystem kraftigt lyckats
dämpa de ökande marknadsinkomstskillnaderna men åtgärder krävs för att minska ojämlikheten
på andra områden än inkomst
Statliga transfereringar är ett kraftfullt verktyg för att begränsa de ökande marknadsklyftornas
konsekvenser. 2011 bidrog OECD‑ländernas fördelningspolitik till att minska ginikoefficienten
med över 16 procentenheter.
I vissa länder har utgiftsnedskärningarna gjort att invånarna fått betala mer själva
för att få tillgång till olika tjänster, vilket kan komma att ytterligare öka de ekonomiska
hindren för låginkomsttagare.
Ett sätt att göra tjänsterna och resultaten mer tillgängliga för alla är att vid utformningen
av tjänsterna utgå från invånarna, fokusera på utsatta grupper (låginkomsttagare,
invandrare, personer med funktionsnedsättning, ungdomar osv.) och utnyttja den nya
teknikens möjligheter.
Närmare upplysningar lämnas av OECD Rights and Translation unit, Public Affairs and
Communications Directorate: [email protected], fax: +33 (0)1 45 24 99 30.
OECD Rights and Translation unit (PAC) 2 rue André-Pascal, F-75116 Paris, Frankrike